Puh! Nu har jag läst allas texter hittills. Alla har inte fått kommentar ännu, men jag måste fundera på hur jag ska kommentera. Mycket är trevlig läsning och jag har förmånen att lära mig mycket nytt. Kom ihåg att faktadelen eller mittdelen i uppsatsen inte ska ha eget tyckande eller slutsatser, däremot kan man skriva om andras slutsatser: förf. den och den påstår att... eller "hon/han anser att...eller "I boken om demokratin står det på sidan 16  "citat" . Inledningen är en ingång till uppsatsens frågeställning/syfte sedan kommer faktadelen och slutligen sammanfattning/slutsats/avslutning där man skriver vad man fått för svar på sina frågor, om det dykt upp några andra frågor eller vad man fått för nya tankar om ämnet o s v.

Nu är det sent på jorden och jag måste gå och knoppa. Trevliga danser idag! 

Berättelse skriven under nationella provet i engelska med 9:orna

Jag kunde se vaga konturer av de under träden. Om tio minuter skulle jag vara hemma. Jag gick i samma takt hela tiden för att inte väcka uppmärksamhet eller visa oro. Jag scannade lugnt av skogsbrynet igen – Vilket träd var det? Var är konturerna? Hade jag sett i syne? – Jag försökte koncentrera mig på att inte röra mig allt för häftigt eller ryckigt. Handen hade dragits ihop och knöts så hårt att den nästan domnade. Det sjöng i öronen, ett entonigt ljud gungade i huvudet. Trycket i kroppen – förstod jag senare ­– var adrenalinet som steg och pumpade ut i kapillärerna så att det stack till långt ut i fingerspetsarna. Andningen ökade i takt och jag började trampa på för att hålla rytmen. Uppför backen och sedan ner genom ett skogsparti så skulle jag se de första husen, gränsen till vårt område, civilisationen.

Skogsdungen har alltid funnits med i mitt liv på något märkligt sätt. På ljusa dagen när jag passerat den har jag tänkt på hur den kan vara på natten. I både mardrömmen och dagdrömmen  har den varit en knutpunkt, en skärningspunkt. Ömsom en nallebjörn ömsom en rostig spik i foten. Min föreställning av skogsdungen får sprickor ibland och faller nästan samman, men så plötsligt, ur sprickorna börjar något nytt växa fram, en ny föreställning, helt nya figurer formar sig, tar plats och nya drömmar far längs med drömkanten ut i luften som små fåglar…

2001 fick vi ett 1600-talshus i timmer av en vän i skogås. Vi plockade ner huset och flyttade det till Normlösa i Östergötland. 2006 började jag bygga en glasveranda på samma hus. Det tog ca två veckor att någorlunda färdigställa verandan inför vintern.

Nu är vi hela 13st bloggare. Många har dock inte kommit så långt i sitt skrivande - sätt igång annars kommer mannen i rött...?

Det är

inte

det som jag

Vem? Ah!

Du?   Ser ditt

knäveck... 

Jag vill bara påminna er om att inte glömma skriva ned era källor: Var har ni hämtat era  fakta? Det är djätteviktigt!

Nu är det hela 8st bloggar i uppsatsskrivande. Under mina länkar kan ni se ett urval av påbörjade uppsatser.

Sitter för närvarande i min läsfotölj, en koppen kaffe och laptopen i knät. Från vardagsrummet hör jag "American idol". Hur den ena efter den andra sågas och några enstaka jublande själar som gått vidare. Signaturmelodin är hemsk. Ojoj...Vilken röst! -oooohhhh you kiss my lips ooooohhhhh yeahhhh! Before we screw allllllllll!

Nu ska jag fly iväg i min nya bok "The fall of Rome and the end of civilization"  Bort från tv-bruset...Ända till Roms riuner.

Böcker på gång:

Michel Foucault "Diskursens ordning"

Dillard " Västerlandets ekonomiska historia" (omläsning)

Michael Carlehedens text om postmodernistisk genusteori bl a  Judith Butler (socialkonstruktivistisk paradox; kan man härleda frihet ur förtryck. (kön är diskursivt konstruerade, men betyder inte nödvändigtvis att vi är determinerade av diskursen)Texten finns i Res Publica nr 35/36.

 Sebald ?